Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från pojkjåren - II. Huru man reste fordomtima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eljest glada hemmet. Sista aftonen mins jag
vi alla voro församlade och pastor R. läste
ljudeligen (onkel R. v^r litet döf) en vacker
tysk psalm, „för dem som på resa stadde
äro“. Högtidliga och förgråtna gingo vi
hem enhvar till sitt.
Påföljande morgon vaknade vi vid
bjel-lerklang, pisksmällar, skrik och oväsen. Det
var tant, som satt fast i portgången.
Timmermännen hade glömt att taga mått af
porten. Vingarne på arken, den nya
slädan, voro för breda. Morgonen var mörk.
Snön föll i täta flockar. Pigorna sprungo
omkring som yra höns, med hattaskar,
schalar och ytterskor. Pekka och Mikko svuro
och drogo på slädan. Tant gret.
Skjutskarlen var rasande. Hela denna bedröfliga
scen belystes af tvänne sömniga
talgljuslyktor. Jag kröp åter under täcket och
drömde om allehanda fasligheter: om en
man, som reste från Jerusalem till Jericho
och föll i röfvarehänder. Jag fick senare
veta, att vägen gick från Wiborg till
Wam-melsuu, och emedan vägarne härifrån voro
miserabla, från Wammelsuu öfver Finska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
