Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från pojkjåren - I. Skallgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty de voro redan vid ankomsten särdeles
upprymde.
Uppe på vinden hade jag funnit farfars
gamla sabel. Den hade användts att tukta
acaciehäckame med; men för att icke
vapenlös draga ut till skogs, hade jag i brist
på bättre tagit fram den. Vi voro just i
lidret i färd med att h vässa vapnet, då någon
af kamraterne fick syn på själfvaste
skallfogden, där han låg och snarkade i
solbad-det. Han hade rest genom natten och nu
fått för mycket af välfägnaden, så att han
var tämmeligen redlös. Han låg så till, att
en af hans byxknappar lyste starkt i
solskenet. Huru det sedan var, minnes jag ej
så noga, men vi profvade sabelns egg på
hans byxknappar, och innan skallfogden
viste ordet af, hade mjölnarens Saska skurit
bort alla hans blanka messingsknappar. Nå,
ni må tro, det blef ett väsen af, när
frukosten var slut samt alla herrame och
folket skulle ut till skogs och skallfogden steg
upp helt gravitetiskt, men––––-
jJJ så bar det då ändtligen af; jag var
strängeligen förbjuden att följa med, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
