Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antingen » eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diga instrument spelte stycken iir „Det
lustiga kriget“ och „Der Königslieutenant“.
Vår pastor var just i beråd att begära en
flaska selters, då en ringning och en
genomskärande hvissling hördes. Ett moln af ånga
steg upp från den stönande maskinen mot
den rökblå himlen, och den bjärta bilden
var som utplånad. Mängden var
försvunnen, harpolekaren räknade sina slantar —
alt var tyst och stilla. Sommarsolen
gassade öfver den ändlösa sandmon och
för-gylde de tvänne skensträngarna, som,
gnistrande ännu i fjärran, vid horisonten
för-svunno i solröken. Svalorna sutto åter på
telegraftrådarna och togo vid med sin sång
just där de för en kvart sedan blifvit
af-brutna.
Omsider kom kvällen med sin svalka.
Isak Hultila gick ned till gästgifveriet. Han
frågade värden, en karelare, rund och fet,
som det runda tornet i Wiborg, om han
kunde få ett rum.
— Ja, men tillsammans med en annan.
— Hvem då?
— Nikitin Nikititsch Nikanoff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
