Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om trafvaren Jalo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag tål inte laddade gevär i huset, gå ut
och skjut, bort kulan ur den där bössan!
Kristian steg långsamt upp med den
anmärkningen, att kvinnor nu alltid voro sådana
pultroner, tog bössan från bänken och gick
ut. Därute hade dagsljuset slocknat, men
ännu hade mörkret icke brutit in.
Aftonvinden kom med doft från nyhäsjad
väpp-ling. I fjärran hördes de jodlande tonerna
från vallgossarnes lurar, och i rönnen på
gården gick syrsan energiskt på med sin
sång. På vacklande ben steg Kristian ned
för sin trappa. Plötsligt stannade han. Där
borta vid stallsknuten stod åter hans nätters
dröm och hans dagars tanke. Jalo skakade
på sitt fina hufvud, riste sin hårrika man
och kallade sin forna husbonde med ett lågt,
sakta, hemlighetsfullt gnäggande. Kristian
gick upprörd fram till honom och klappade
hans manke. Hästen stack öfver det låga
stängslet sin fina nos i hans ficka.
Upphetsad som Kristian var, slog han armarna om
hästens hals. Det var ju så länge sedan
han fått klappa om Jalo, smeka hans fina
hull och tala till honom. Då han förde sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
