Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om trafvaren Jalo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häfde sig däröfver, då han kunde höras af
Jegor, blödde dock hans hjärta. Hvad
betydde friheten för honom, när Jalo var borta!
Han var fri från en hotande fara, men han
hade också mist sin enda glädje. Hans lif
hade förlorat sin spänning: inga skulder att
rufva öfver, ingen Jalo att älska, att glädja
sig åt. Som salt i hans svidande hjärtas
sår voro de sparsamma tidningsnotiser, af
hvilka han då och då fick del. „Den
utmärkta trafvaren Jalo, som vann första
priset i Wiborg, har åter hedrat sigu, eller
„stortrafvaren Jalo har vunnit ett pris vid
trafkörningen i Tavastehusu. Sådana dagar
var Kristian sig icke lik: antingen satt han
tyst och surmulen som en bofink i
regnväder, eller var han vred och fräste som eld
i enris.
Småningom mognade hos honom tanken
att, kosta hvad det ville, återförvärfva sig
djuret. Hvad tjänade det till att samla utan
mål åt glupska arfvingar och själf lefva
fram sitt lif utan glädje? Hans svärson
väntade ju med otålighet att få ärfva honom,
och hans dotter med. Om han hälst hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
