Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ah, tänk inte derpå», sade den unge mannen och fattade den gamle knektens hand. »Om min farfar varit i edert ställe, så är jag fullkomligt öfvertygad om, att han skulle handlat på samma sätt som ni.»
»Ja, ja, det tror jag också», svarade Henrik Gutofsky, inom sig belåten med Michaël Livinoffs högsinnade svar. »Men forsätt.»
»Ungefär samtidigt med konung Karl XII dog farfar. Min far hade då redan ingått i rysk örlogstjenst och blef åren 1719 och 1720 sänd med en galerflotta till svenska skärgården. Harmen öfver fadrens olycka glödde naturligtvis i hans unga bröst, och efter sin egen utsago härjade han och brände allt hvad han förmådde. Ja, ni vänder er bort af afsky», fortfor talaren och betraktade Aina med smärtsamma blickar, »men ni bör förstå, att när de menskliga lidelserna slippa lösa, kunna de svårligen hejdas. De välta oemotståndligt fram som en väldig flod. Under ett af dessa plundringståg mot Gräsön i norra Upland blef min far tillfångatagen och skulle ofelbart blifvit ihjälslagen af de ursinnige bönderne, om ej presten, som anförde den modiga skaran, skyddat honom. I denne hederlige mans hus blefvo nu min fars sår läkta, men ett annat sår fick han i stället, nemligen ett hjertesår. Det var husets unga dotter, som tillfogade honom detsamma. Efter många och svåra strider med sig sjelf nedsatte han sig slutligen i trakten och blef svensk undersåte. Ett år derefter hemförde han den vackra prestdottren såsom sin maka, och ett år efter det lysande brölloppet föddes jag.»
»Ni är alltså svensk», utbrusto den gamle knekten och hans sondotter på en gång.
»Ja, till lif och själ», svarade Michaël Livinoff. »Fastän jag bibehållit mitt fädernenamn, är jag derför icke det ringaste ryskt sinnad. Min far dog i fjol, sedan han först laggt mig allvarligt på sinnet att, om möjligt vore, taga reda på er. För några dagar sedan kom jag såsom tjensteman till kansliet i Helsingfors, och der fick jag höra, hvar ni bodde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
