Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pålastningen gick derefter ganska lätt. Underst placerades de säckar, i hvilka de båda rymmarne voro inneslutne, och deröfver ett halft tjog andra, innehållande mer eller mindre dyrbara skinn. De öfversta säckarne lades så varsamt som möjligt, att de ej alltför mycket skulle trycka på de understa.
»Håll er nu bara i skinnet», förmanade Gutofsky till slut, »den aldra minsta oförsigtighet kan bringa död och förderf öfver oss. Det är mycket bättre, om I kommen till hälften rådbråkade af skakningarne fria ombord på fartyget än ... ja, ja, I förstån nog min mening», afbröt han sig sjelf.
Ett svagt ljud från de understa lädersäckarne ej olikt en grymtning, såsom både Gutofsky och Miron tyckte, besvarade den förstnämndes uppmaning.
Sedan Gutofsky derefter ombestyrt sina enskilda angelägenheter, något som icke drog synnerligt lång tid, påskyndade han afresan, och innan en half timme förflutit, hade han lemnat den gård, der han i något mera än två år tillbragt den lyckligaste tiden af sin fångenskap. Det var likväl icke utan ett djupt vemod som han lemnade denna fristad, och när han sjelf tillslöt den murkna porten efter sig, höjde en djup suck hans bröst.
»Vet du, Miron», sade han och såg sig tillbaka, »det riktigt svider vid tanken på, att jag så här skall nödgas lemna min egendom, ty jag kan nu tala om det för dig: gården är min; jag köpte den för tre dagar sedan af Kressnowizky.»
»Men, hvarför har ni köpt den, herre?» sporde Miron förvånad.
»Förstår du inte det?»
Miron funderade en stund.
»Nej», sade han slutligen, »jag kan rakt inte begripa det.»
»Naturligtvis för att invagga öfverste Livinoff i säkerhet», inföll Gutofsky. »Då jag kom upp till citadellet och visade honom köpehandlingen, samt frågade honom, om han hade någonting emot, att jag för alltid nedsatte mig i Archangel, såg jag på honom, att han tvertom blef glad häröfver. Hans miner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
