Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, jag har sjelf hört det inne hos Mickel,
så att det är nog bäst att du håller dig undan till
dess första stormen hunnit gå öfver.
— Men, hvar ska’ jag gömma mig? utbrast
Stenar ängsligt.
Efter en stunds begrundande sade Holger:
— Jag vet ingen annan plats än Tolgskär. Du
kan också då ha tillsyn öfver det andra, du vet.
— Ja, du har rätt, men har du ej hört. . .
— Om den affären, jo, afbröt Holger. Alla
men-niskor tala derom och de flesta tycka att det är
rätt åt jesuiten.
När skymningen föll på syntes en liten farkost
för hårdt angjorda segel styra utåt Draget, passera
emellan Hå- och Elgholmarne och derefter hålla upp
mot norr igen, rakt på Tolgskär. Det var Stenar,
som skyndade att taga sin eremitlika bostad, den
fordna smugglaregrottan och tjufgömslet, i besittning.
Farkosten var lastad med lifsmedel för på sin höjd
fjorton dagar.
33.
I skansruinerna.
När Lottas förskräckelse vid åsynen af den till
påseendet liflöse pater Dulon väl hunnit lägga sig,
tog hon, som egde ovanliga krafter för att vara en
qvinna, munken på ryggen och vandrade så fort hon
kunde, tillbaka till sin koja. Men hur skulle hon nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
