Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■— Kanske att han följde med gubben Jack?
— Nej. Det är då alldeles säkert att han stannat
hemma. Han är väl förhindrad af fisket att visa sig
här, slutade Ingel Green med sorglös stämma.
Sedan Ulf Lindersson gått några slag fram och
tillbaka öfver golfvet, stannade han framför Ingel Green,
fixerade honom skarpt och sade:
.-— Det må nu vara hur som helst, men ett är
säkert och det är . . .
— Och det är, upprepade Ingel nästan mekaniskt.
—• . . . att du sednast inom två dagar låter af-
hemta varorna, fortsatte gästgifvaren med en viss
häftighet. Om tullsnokarne skulle spåra upp dem,
kommer jag sjelf i klistret, eftersom de blifvit funna
på mina egor, och . . .
— Nå, än se’n, då? af bröt Ingel med den lugnaste
ton i verlden.
Nu var det Ulf Linderssons tur att brusa upp.
— Än se’n, då, frågar du så der lugnt. Du vet
ju att jag två gånger blifvit beträdd med att ha gömt
smuggelgods; sker det nu den tredje, så är jag af
med mina rättigheter att hålla gästgifveri.
— Är det så strängt? menade Ingel Green och
reste sig upp.
— Ja, så strängt är det. Och inte nog dermed.
Smuggelgodset blir ansedt såsom mitt eget och så
får jag böta halfva dess värde om lyckan är god,
annars . . .
— Annars, repeterade Ingel, då gästgifvaren
slutade.
-— Åh, du vet nog hvad jag menar, inföll Ulf
Lindersson. Der är lagom nöjsamt att få göra
bekantskap med hålorna och kyffena der uppe, slutade
han och pekade åt fästningen till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
