Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
näm herres betjent inte skall blifva afvisad i
bråd-brasket. Ha, ha, ha!
— Ha, ha, ha, instämde »betjenten» med full hals.
Sedan den ystra munterheten ändtligen hunnit
lägga sig, sade Philip de Mauginard-Vallée:
— Men, allvar taladt, så vet jag sannerligen ej
hur det här skall gå i längden. Underrättelsen om
att Marstrand är frihamn skall naturligtvis leda våra
fiender på tanken att vi flytt hit och du känner de
Carrets lågande hat. Aldrig skall han förlåta oss, att
vi spelade honom det der sprattet, som var djefvulskt
elakt, det medgifves till fullo, men . . .
— ... rättvist, menar du, inföll Armand raskt.
Ja, så rättvist straff har sällan drabbat någon. Hvad
mera, om han skulle skicka sina spioner och sitt blinda
verktyg, den korsikanske banditpatern Dulon, oss på
halsen! Vi skola nog hålla dem stången. Dessutom
skyddar oss nog förklädnaden, så att . . .
— Misstag om du tröstar derpå, afbröt de
Mauginard-Vallée. Dulon behöfver ej vara här många *
dagar, förrän han får höra att tvenne fransmän nedsatt
sig här och att han då anar förhållandet, det kan ej
slå fel.
— Låt honom icke blott ana, utan äfven få
visshet om att vi äro de eftersökta, utbrast Armand
de Bousquet, under det hans blickar lågade. Som
äkta fransmän gifva vi oss ej i första anfallet. Här
har du min hand derpå.
— Och här är min.
De biltoge främlingarne vexlade ett kraftigt
handslag. Den gemensamma fara, som sväfvade öfver
deras hufvud, manade dem också att handla enigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
