Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mo Härad - Allmän Öfwersigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allmiin öfiversigt. 13
hwarwid de troligen färdades öfwer sjön Sträken, som ligger i en
dalfänknin på samma kedja och, så till sägande, förenar eller be-
reder en lattare kommunikation mellan dessalandskaper Sålunda
inkomna i Nissa-dalen, predikade de Evangeliuin och byggde kyr-
kor. Men snart, eller wid nuwarande gränsen mellan stiften, möt-
tes dessa af de från biskopen i Werjö utsända missionärer Att
sedermera hivar och en af dessa biskopar behöll den fårahjord hans
utskickade samlat, war naturligt, utan att afseende fastades på den
politiska indelningen, den der i alla fall wid denna tid kvar allt
för ringa reglerad i denna trakt. Bergskedjan betydde ingenting
för det andliga wäldet. Med fåren följde nödwändignvis den
landsträcka, de bebodde. Följaktligen måste denna giftvas ett namn,
och detta förestaftvadcs allt för tydligt af landsträckans stora furu-
moarz och månne icke sjel wa namnet häntyder på en nyare upp-
komst? Den högst oregsel undna samt i Nissasdalen helt och hållet
öppna gränsen mellan dse båda stiften, jemte det misstag om läget
på råmärken, som, isynnerhet hwad Mo härad bärässay förekommer
i Danaholinsskfördrageh tyckes fullständigt styrka att få tillgått wid
denna gränse estämmelse. Ingert statsman med någorlunda sundt
omdöme lärer någonsin hafwa kunnat yrka en så widunderlig riks-
gräns och swårligen har någon genom ett understucket dokument
welat tillwålla sig en landssträcka as egentligen så ringa wärde.
Det hierarkiska waldet i Skara, som alltför tväl kände tvårdet af
ett stifts widsträckthet (ty folket på den magra jorden fick troligen
wid denna tid lika dyrt betala sin, som den då genienligen kalla-
des, "s jälarykt,« som folket på den feta och fruktbara), sökte
troligen wid det ofta omtalade Danaholinssfördraget att genom nämn-
da tvidunderlighet i gränsebestämmelsen fa detta sitt intrångi Finn-
weden eller Småland stadfästadt.
Sedan Mo härad sålunda blifwit en enskilthet iandligt hän-
seende och på sådant fått införlifwadt med Westergöthland, war
ingenting naturligare an att detta lands lagman sökte lika långt
utsträcka sitt wälde. Moraliska skål härtill saknas wisserligen icke,
men inkomsten är ock stundom ett lika kraftigt skål. Fölfaktligen
upptogs det nyskapade territoriet åfiven i Westgöthska lagsagan
och lagmannen uppbar en så kallad landtskyld enligt Westgöthalas
gen (nya upplagan s. 316) af fem tjog nötkreatur hwart 4:de år P).
Märkligt är, att enligt gamla jordeböcker något andligt frälse icke
synes hafwa funnits hårinom Hierarkien torde kanske icke hafwa
ansett mödan wårdt att förskaffa sig något sådant i denna magra
trakt, kanske ock i osäkerhet om desz bibehållande-
Oformligheten af denna politiska indelning synes dock ändt-
ligen hafwa blifwit bemärkt, och Mo införlifwades åter med Små-
land. Det dröjde också icke länge, innan denna lilla afdelning i
riket behandlades lika med de öfriga: donerades, bortarrenderadeö
«) Oftast betyder dock ting-) i de gamla lagarna blott Ill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
