Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Arfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttre naturen. Det skulle bli roligt, sade hän sig
själf att se dem alla, Elias, den kloka Elias,
Pontus gårdvar, Hedda, Joel, Matts kusk och
valacken, allra roligast ändå att åter tränga
in i den förvildade och förvuxna trädgården,
att ännu en gång, fastän student, leka indian
och finna lilla Anna Rosén midt inne i den
nästan manshöga hundlokan, att se huru hon
rodnade så grant, se hennes skrattande blå
ögon och sitta sida vid sida med henne och
hjälpa henne att lösa problem. Så gingo hans
tankar öfver till kronofogden. Ja han var
nu död, .nå det kunde ej hjälpas. Sörja ho-
nom? Nej det kunde ej komma i fråga. I
tio års tid hade Axel från ett fönster sett den
gamle herrn, sett honom nästan alltid, med
oro och skräck. Sakna honom, det gjorde han
ej, men underligt var det i alla fall att tänka
sig att en sådan mäktig herre som kronofog-
den nu var borta. Stor, stark och viljekraf-
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
