Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ormelill, hustomt och lyckobringare. — Riktigt;
medan gästgifvaren småpratat och alla tysta
hört på hans vidskepliga saga, hans långa
meningar, många ord och vidlyftiga omsägningar,
hade snoken krupit upp ur sitt hål Det lilla
hufvudet med de månformiga fläckarna bakom
ögonen rörde sig af och an liksom spejande.
Ormen kröp långsamt och rasslande, ty den
var i sitt första hudbyte; skinnet stod redan i
flisor och trasor kring dess buk. Djuret slog
sina slingor under sig och med stöd af dessa
spiraler lyfte det ungefär en tredjedel af
öfver-kroppen upp och böjde sig med denna del
öfver mjölkfatet. Den klufna tungan rörde sig
hela tiden som en perpendikel eller som
antennerna hos en trefvande insekt. Snoken
sänkte nedre delen af sitt hufvud i mjölkfatet
och började suga upp mjölken. Adam, som
stod-tätt invid ugnen och med stark rörelse
åhört gästgifvarens berättelse och nu med afsky
sett det krälande djuret, stötte plötsligt sin klack
i snokens kryphål, medan han, snabb som
blixten, knep det förskräckta och hväsande
djuret om nacken och med en förbannelse
slängde ormen i de flammande glöden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
