Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tyckte sig genom de fantastiska blåa
rökmolnen se ett vinterlikt landskap:
stjärnhimmeln gnistrade, norrskenet flammade, snön
knarrade, blåbleka skuggor föllo öfver
skogsstigen, och mellan de snöhöljda granarnas
stammar ilade i vild flykt en räfunge, som stulit
en liten hvit höna. Nu tog skogen slut; där
bakom var en vid horisont öfver frusen sjö,
och där längst borta i köld och snö, i
vinternattens mörker försvann den sista skymten af
den röda räfven och hans byte. Nordanvinden
svepte kall öfver sjön, och den kvarblifna
räf-ungen frös ända till hjärteroten; den hade
försvunnit, hans korta dröm om kärlekslycka.
Han drog en tung suck, skakade askan ur
pipan och steg upp för att gå.
I detsamma kom Wanhala in. Han såg
sig omkring efter sin jänta; hon var borta.
Ursinnig af vrede och smärta, högg han ett
tag öfver räfungens nacke och i nästa minut
låg denne sprattlande i snödrifvan. Men Israel
gick in i krogen, slog dörren igen, sjönk ned
öfver disken, där så mången fyllbult kroknat,
och tårar, bittra som malörtsbrännvin runno
ur hans rödsprängda ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
