Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några molntappar längst bort i västern.
Den behöfde icke vänta länge. Långsamt
böjde den sig och lät en bred strimma af
ljus glänsa öfver vågorna, lyste in i den
gamla granskogen, öfver fälten, ja, in *i den
mörka logen kastade den en fyrkantig ruta
af ljus, blank som en spegel, och midt i
ljuset sutto Osip och Katrina. Hon talte
och gestikulerade ifrigt, än gråtande,
bedjande med veka, innerliga ord, han, han
föll undan alt mer och mer.
Ingen skulle få veta huru hon rymt!
Hon skulle icke förråda honom! De skulle
hjälpas åt att rifva upp takbräderna, kasta
ett rep ned från takbandet, och så skulle
det heta att hon rymt, utan att någon visste
när och under hvems vakttimme. Hon
skulle nog gömma sig, så att ingen fick fatt
henne, och när kriget var slut, — det
kunde ju icke räcka i evighet häller — ja, då
skulle hon bli hans hustru, ty hvem skulle
sedan komma ihåg Katrina. Han gret och
kyste henne, nekade, men som ett lydigt
barn hjälpte han henne hela tiden att göra
såsom hon bad. När alt var färdigt, pres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
