Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser stora fjärran mål, men stupar öfver en
mullvadshög. Och mullvadshögen, det är den fattige
muschiken i sin by, där han trälar för sitt dagliga
bröd. Det är den plikt, som ligger er närmast
till hands, ett arbete som ...
Erik Horn och Eugen Alexandrowitsch
blik-kade tigande ut öfver de stora skummande, gröna
vågorna där borta på hafvet, betraktade huru de
öfvergingo i blänkande blå böljor, hvilka
närmast stranden bildade en enda glänsande massa,
som likt smältande emalj och guld skiftande och
skälfvande flöt om strandens mörka stenar. Mellan
stenarna lekte lille Erik med snäckor och sand,
fri från alla världens bekymmer. Nu såg den
lille upp mot fästet. Något där uppe tog hela
hans uppmärksamhet i anspråk. Plötsligt sprang
han till sin fader.
— Papinka, papuschka, ti, ti — och med
sitt lilla knubbiga finger pekade han upp mot
himlens blå. Erik och den sjuke sågo upp. Högt
uppe syntes en skara flyttfåglar, som i kilform
drogo upp mot norden.
— Det är tranorna, som åter draga upp till
Finland, till höga norden, sade Eugen
Alexandrowitsch.
Horn såg upp. — Dit bort till Finland
kommer jag aldrig mera, tänkte han med vemod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
