Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vore icke där jag nu är, om jag följt min
första riktiga impuls.
— Yän Alexander, lämna den saken i Guds
hand, ingen urkund skrefs så, att alla ödets
vindkast kunde tagas med i beräkningen. Har du,
tilläde han med mild stämme, intet att säga om
din hustru och — —
Den gamle hade sjunkit ihop, hans bröst
flämtade tungt likasom under en börda. Han tog
med darrande hand från bordet ett gulnadt, ofta
viket papper, förde det till sina läppar och kyste
det tvänne gånger. — Förlåtelse, hviskade hans
stämma svagt, förlåtelse.
Dörren öppnades sakta. Hanna kom in med
en lampa, stälde den på bordet och satte en
rosaskärm öfver den, för att icke skenet skulle plåga
den sjuke, samt gick fram till sin fader.
— Nu kommer doktorn snart, sade hon;
huru mår pappa . . .
Intet svar. Prosten böjde sig öfver honom.
— Store Gud, han är död!
Alexander Horn satt död och höll i sin
stelnade hand ett tillskrynkladt bref. Varsamt togp
dottern och vännen pappret ur hans hand och
läste med rörda hjärtan och tårskymda blickar
brefvet, det glödande kärleksbref, som den döde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
