Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta alstrar stölder i massa inom ämbetsverken. Man låter summor
förfaras, och ingen vet hvart de ta vägen. Så var det under kriget, då
millioner runno bort i sanden, spårlöst, utan möjlighet att kontrollera.
Det händer, att flera personer i kompani dela kassorna och låta dem helt
och hållet försvinna. Exemplen härpå äro många, och det är ej alltid
som åtal följer, utan saken tystas ned.
Likaledes kan det hända, att man uppgör om ett pris med en
leverantör, ett högt pris, som tillfogar staten mycket större utgifter än
nödvändigt är. Leverantören låter en del af guldfloden hamna i fickan hos dem,
som underskrifva leveransen för statens räkning. Mycket beror detta på
de låga lönerna och dyrheten. Allt är så dyrt i Petersburg. Man kan
utan fara att vederläggas säga, att den är världens dyraste stad, om man
därmed vill framhålla, att man får liten valuta för mycket pengar.
De stora tjufvarne gå dock vanligen fria: de små anammar man, ty
man skall ha några som statuera exempel.
Ännu ett exempel på huru de mest förvånansvärda stölder kunna begås.
Då Alexanderbron blifvit färdigbyggd, svängde man in den gamla
träbron och förläde den på södra sidan af Peter-Paulsfästningen. Afsikten
var, att den skulle föras till Ochta, en af Newas närbelägna bifloder.
Där låg bron länge och väl, tills den en natt försvann.
Man kom för att bogsera bort den, och då konstaterades, att den ej
längre fanns på platsen. Ingen visste hvart den tagit vägen, och ingen
vet det ännu den dag som är — mer än tjufvarne. Således hade man
stulit en nära 600 m. lång och 7 m. hög pontonbro alldeles oförmärkt,
och detta från ett område, som kan kallas för stadens mest bemärkta.
Man kan ej gärna tro, att det är möjligt, men fakta tala.
Öfverallt i Petersburg talar man om tjufveriet som något vanligt.
Därvid använder man då man framhåller de högre klassernas tjufnad en
föraktfull ton, men det ligger medlidande i rösten nät man omtalar, att de
fattiga stjäla af nöd. Härvid må man dock ihågkomma, att de frisinnade
ej alltid äro rättvisa i sina omdömen. De öfverdrifva gärna, när de tala
om högaristokratiens eller de högre ämbetsmännens korruption.
Dock är det säkert, att »there is something rotten» på många områden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
