Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Getingen och ormen - Vargen och hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GETINGEN OCH ORMEN
En geting hade slagit sig ner på en orms huvud och
stack den gång på gång med sin gadd utan att
tröttna. Ormen led förfärligt därav men kunde ej
på något sätt bli kvitt sin fiende eller värja sig mot
dess stygn. Då kom en tung lastvagn körande, och
i sin förtvivlan lade ormen huvudet på vägen för att
låta vagnshjulen krossa detta och getingen på samma
gång. "Jag dör själv på detta sätt", sade den, "men
■min fiende dör också."
VARGEN OCH HÄSTEN
En varg, som var ute och strövade på marken,
råkade på ett vackert havrefält. Men vargen kan
ju icke äta havre, och därför hade han ingenting annat
att göra än gå sin väg. Just då mötte han en häst.
"Se", sade han åt denne, "se all denna vackra havren!
Den har jag upptäckt, men jag har icke ätit upp den
utan spart den åt dig, öch nu skall det bliva mig ett
nöje att stå här och se på hur munnen går på dig".
Men hästen avbröt hans granna tal och sade: "Å, min
bäste, om bara vargar kunde äta havre, så skulle det
sannerligen icke blivit dina ögon utan din måge, som
du unnat det nöje du talar om."
Det är måttligt ädelt att bjuda andra på det som
man icke kan använda själv.
SO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
