Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett inqvisitionsmål. Linnés ställning till den kyrkliga ortodoxien och hans åsigter om Nemesis divina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast Appelbom, och begär derför slippa honom. A. dömes till landsflykt på 10 år, tager tjenst hos hannoveranerna, blir major och kommenderar i en aktion. Wredesparres ende, unge, vackre son reser ut, tar tjenst i franska armén under kriget. Den flock, i hvilken unge Wredesparre var, råkar emot hannoveranerna och W. blef skjuten. Appelbom har befälet emot fransmännen och segrar, utan att veta det W. var bland dem.
Kjärrman, Gustaf, borgmästare i Stockholm. Kom en fattig pojke från Askersund, tjenar i Stockholm hos sin frus förra man, hvilken en morgon ligger i sin kammare skuren och mördad med en pennknif. (Kjärrman skall i ett upprymdt ögonblick yttrat, »att dermed icke gått så alldeles rätt till».) Kjärrman gifter sig med enkan, blifver rik, rådman, borgmästare, taleman för ståndet och förmår allt. När Brahe skulle dö, gifver ingen nåd. Är ogudaktig, men hurtig, fägnar alla och gör sig många vänner. Begär 1762, att hans måg, kapten Duvall, kommer på förslag till riksråd. Rudbeck erhåller lika röster, men utvoteras för Kjärrmans måg. Rudbeck blifver 1765 landtmarskalk, Kjärrman insättes, all hans rikedom konfiskeras. Kjärrman dömes till en månads vatten och bröd och till Marstrand för all sin tid. Han stackare tänkte ej detta tre riksdagar förut, då Brahe dömdes och han svarade: det är ingen nåd. Ante obitum nemo beatus (Ingen lycklig före sin död).
Rudbeck, fattig ungkarl, värfvade i Upsala 1740, distingerar sig i ryska kriget 1743 på galererna, blir löjtnant, får rikt gifte i Jönköping. En stor, för, stadig herre, väl grundad i politiska saker och finans, stark mössa. Kommer 1762 på förslag till riksråd med Duvall, Kjärrmans måg; Kjärrman drifver honom från förslaget, ehuru Duvall ansågs för intet emot Rudbeck. År 1765 blifver Rudbeck landtmarskalk; hämnas då på de rike köpmän och bankirer; Kjärrman mister allt och går till Marstrand. R. säger sig gjort det med sin mäktiga hand, som dock fördes af en högre, osynlig makt. Då k. Gustaf den vise 1772 tager suveräniteten, bådar R. på egen hand upp några kompagnier af Uplands regemente och borgerskapet, men blir arresterad, får nåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
