Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Om Njål och hans söner, ur Njåls saga - 11. Floses och hans mäns första anfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringade först husen för att efterse, om där vore
någon lönlig utgång, hvarefter de drogo sig emot
dörrarna.
Roald, en ibland de sammansvurne, lopp fram till
det ställe, där Skarpheden stod, och stack efter
honom. Skarpheden högg af spjutskaftet och högg
sedan till honom själf. Yxen träffade ofvanpå skölden
och trykte denna mot Roald, så att främsta hörnet
af yxen klöf hans hufvud, och han föll baklänges och
var strax död. ”Han undgick dig icke, Skarpheden”,
sade Kåre, ”och du är den tappraste af oss.” — ”Det
vet jag icke så visst”, sade Skarpheden och log. Kåre,
Grim och Helge sårade månge med sina spjut, och
Flose med sitt folk kunde intet uträtta.
Då sade Flose: ”Vi hafva lidit stor skada på
våra män: månge äro sårade, och den är dräpen,
som vi minst ville mista. Det är nu klart, att vi
icke kunna få makt öfver dem med vapen; och äro
här månge, som icke gå så manligt fram, som de
voro store i orden, och dock var det desse, som
äggade oss mest Därmed menar jag i synnerhet
Grane Gunnarsson och Gunnar Lambesson, som lät o
mest oförsonlige. Vi må nu se oss om efter annat råd,
och hafva vi två utvägar att välja mellan, men ingen
af dem är god: den ena är att draga bort, och det
är vår bane — den andra att sticka eld på huset och
innebränna dem, men därmed ådraga vi oss ett stort
ansvar för Gud, då vi själfve äro kristne män; och
dock måste vi välja detta sista.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
