Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Björken och stjärnan. 1—5, af Zakris Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så gladt’ uti björken i dag.” — ”Dem känner jag
nog”, sade flickan. ”De äro två änglar i foglahamn,
som hela vägen flugit framför oss och ledt vår
vandring, och nu glädja de sig med oss, att vi funnit
vårt hem.”
”Kom, låt oss ännu en gång helsa på björken
och stjärnan!” sade gossen. ”Ser du, min syster,
därunder sofva våra små syskon. Oin det nu vore vi,
som sofve där, och våra syskon, som stode här och
såge uppå vår graf, huru vore vi då?”
”Som änglar i himmelen”, sade modern mildt.
”Nu ve^t jag”, sade flickan. ”Anglarne i
fogla-hamn, som följt oss hela vägen, och som i dag
bo-dat i björken vår återkomst, de voro våra små
syskon, som sofva här. D_et var de, som sade så
ständigt i våra hjärtan: gån hem, gån hem till att trösta
far och mor! Det var de, som i ödemarkerna visade
oss väg, att vi icke förhungrade; som redde oss
sängar af mossa, att vi icke fröso i hjel; och som vid
de strida floderna sände oss båtar, att vi icke
drunknade. Det var också de, som sade till oss: det är
den rätta björken, det är den rätta stjärnan ibland
många tusen. Tack, våra syskon! Tack, gode
Gud!”
”Ja”, sade gossen. ”Och se, huru himmelskt klar
den blida stjärnan lyser genom björkens löf! Nu hafva
vi hunnit vårt hem, nu gå vi ej längre, syster!”
”Kära barn!” sade fadern. ”En människas lif uppå
jorden är ständigt en vandring emot eviga mål. Gån
ännu ständigt, gån med Gud i edert hjärta och det
eviga målet stadigt för ögonen! I gingen med
äng-larne till vägvisare stadigt fram: o må de visa er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
