- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
40

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den trogna Hästen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arm och mitt eget beslutsamma mod, hvarföre jag med
gladt sinne lemnade våra vänners gästfria tak. Det
herrligaste väder gynnade vår första dagsresa, och likasom
dansande fram öfver de fruktbara slätterna hade vi snart
hunnit till Bodajk, der vi stadnade öfver natten. När vi
om morgonen betalte vår räkning, underrättade jag mig
ännu en gång noga om vägen, som vi hade att taga öfver
berget. Värdshusvärden förundrade sig och bedyrade, att
så enstaka resande hade allt att befara, hvarföre han
måste afråda oss att taga denna väg, så framt vi icke ville
invänta de saltforor, som följande dagen skulle passera
densamma.

Ni kan väl tänka, fortfor Herr Treuling, att man som
officer och ung tillika icke så lätt kunde afskräckas. —
Halloh, framåt! ropade jag, och muntert trafvade våra
hästar emot det mörka, långsträckta berget. Vägen bar
snart uppföre, och trakten blef allt ödsligare. Landtfolket
försvann, och endast få vandrare syntes gående emellan
byarna, som lågo vid bergets fot.

Odlingarne upphörde snart; ekskogarne blefvo allt
tätare. Endast understundom blefvo vi varse några fattiga
kolarekojor och deras eldstäder; det enda ljudet, som vi
förnummo, var brummandet eller grymtandet af talrika, i
ekskogarna halft förvildade hjordar, som närde sig af
rötter och ekollon. Vi båda sporrade hästarna och talade
föga; middagstiden hoppades vi vara i värdshuset, som
låg ungefär på halfva vägen bakom bergets stelaste
klippor. Kort efter middagen inträffade vi verkligen der och
gladde oss att hafva tillryggalagt en så stor del af den
farliga vägen.

I gäststugan, som, hvad oordning och orenlighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free