- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
20

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från min vandringstid i Polen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

20

Plötsligen skallade ett skott ofvanifrån; det var för
bittida. Björnen måtte hafva blifvit träffad i bakfoten.
Ursinnig rusade han omkring och mönstrade oss, liksom
för att utforska från hvilken angreppet mot honom var
utgånget. Med tvenne väldiga språng, hvilka vittnade, att
den vredgade björnen är allt annat än klumpig, stod han
framför mig, och i samma ögonblick var bössan slagen ur
handen på mig, som aldrig hade förutsett detta och ej
någonsin varit med på någon björnhetsning. En väldig tass
tryckte mig ner till marken. Jag låg under björnen;
några väldiga slag hörde jag väl ännu, deribland ett par på
det tätt öfver mig afbrända geväret, men med detsamma
förlorade äfven jag sansningen.

När jag åter kom till medvetande, befann jag mig
ofvanför dalfördjupningen. Den hederliga skogvaktaren
gned mig på bröstet, och Basil log emot mig, utbristande:
„Ah — han slår åter upp ögonen.“

Jag kände mig matt och blef på en af qvistar
skyndsamt sammanflätad bår buren af Basil och en annan till
byn med det semlefärgade odjuret dödt bakom mig. I
samma gästvänliga hus, der vi varit öfver natten, blef jag
i trenne dagar vårdad; först derefter kunde jag åter gå.
Min axel var visserligen ännu icke läkt, och först nu fick
jag reda på mitt lifsfarliga äfventyr i hela dess
sammanhang. Björnen hade i sitt raseri sönderrifvit min axel
och redan slagit mig under sig, och jag skulle hafva varit
förlorad, om icke den raska Basil i detta ögonblick med
sin yxa tillfogat björnen så väl måttade och fruktansvärda
hugg öfver panna och ögon, så att denne släppte mig
och störtade sig mot honom. Skogvaktarens skott sträckte
då björnen till marken, sedan Basils yxa redan uppfyllt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free