Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15*
kyrkan, men frälsemannen på Kalkudden erbjöd sig
att lösa den åt socknen mot en ganska dryg summa,
hvilken konungen fann för godt att antaga.
Kyrkan fick stå, och välgöraren, herr Samsing
von Boxtad-höwde, som eljest var en illa beryktad
våldsman, kom i åtnjutande af församlingens fromma
vördnad.
Giacomo hade trolofvat sig med Maria, och han lefde i
ett rus. Framtiden låg så oändligt ljus för honom, och
hela hans lifskraftiga själ fick hängifva sig åt sina
böjelser, ty nu behöfde han ej måla bibliska taflor,
utan fick ohejdadt fråssa i hedendomens glada världar,
där allt ännu befann sig i det oskyldiga tillstånd,
som antogs ha varit före syndafallet.
Sommaren förgick, hösten kom och det blef tidig
vinter. Då blef det tystare igen, ty man kunde
icke arbeta med sådan kraft under de beständiga
snöfallen. En dag hade Botvid och Giacomo gått till
skogen för att jaga ekorrar. De voro komna långt från
hemmet och hade gjort ett rikt byte; vintersolen,
som icke kunde höja sig öfver trädska-tarne, började
sänka sig och kastade sitt rosenröda sken mellan de
snötyngda granarna; enbuskarne sågo ut som ned-snöade
människor och räckte här och där ut ett finger under
den hvita kappan. De båda jägarne stannade i en
glänta och slogo sig ner på en berghäll, som blåsten
hållit bar, och där togo de fram matsäcken. Rörelsen
och den rena luften hade gifvit dem en förträfflig
matlust, och de åto under muntra samtal den enkla
kosten. Giacomo skulle skänka Maria sina ekorrskinn
till foder i pälsen. Botvid skulle ge sina åt
fiskarens dotter på Hernö, som han gjort bekantskap
med och för hvilken man började göra honom brydd.
Giacomo skulle just räcka Botvid sin träflaska, ur
hvilken han i gammalt porsöl druckit flickans skål,
då ett hest kraxande hördes på ett båghåll från dem,
och upp flög en svärm kråkor, som endast motvilligt
tycktes lämna sitt hviloställe och flaxande uppehöllo
sig i luften så länge de kunde.
»Här luktar lik», sade Giacomo och lade ihop
matpåsen.
Botvid reste sig, och de båda jägarne vandrade bort
till det ställe, där kråkorna lyftat. Där sågo de
i snön efter kråkornas fötter de treflikiga spåren,
som liknade fotanglar, och här och där strödda tofsar
af människohår och trasor af svart ylletyg. De sökte
rundt omkring, men funno intet vidare; de böjde
undan kvistar på enbuskarne, men utan att upptäcka
något. Botvid närmade sig en stor slokande gran, hvars
nedre grenar skylde marken som ett tälttak. Då hör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
