Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H9
>Ser du! Ser du I Det sköna segrar! Ve oss, om de
visste! Men nu veta de icke! Salige de, som tro och
icke se!»
Botvid log, men kände icke sitt samvete lugnt. Sången
pågick hemskt, som komme den ur kyrkans golf,
den mattades, som om den led mot slutet, rösterna
tystnade af, den ena efter den andra, och man hörde
blott några rossliga stämmor darrande hålla ut, under
det alla de andra redan fallit i hostning af den ovana
ansträngningen. När äfven dessa upphört, försjönk hela
skaran i stilla bön med blickarne oafvändt riktade på
den sköna uppenbarelsen af Guds unga moder; det blef
så tyst, att man hörde läpparnes sakta rörelser och
munnarnes flåsande; träden susade ute på kyrkogården,
och en fågel kvittrade på fönsterkarmen. Giacomo
och Botvid blefvo otåliga och började söka sig en
utväg att komma därifrån, då till allas häpnad hördes
vapenklirr och sporrklang borta vid stora ingången,
och en stark mansröst trängde genom kyrkans hvalf.
»Är det någon här?» skållade det.
Alla vände sig om. Priorn reste sig och gjorde ett
tecken åt fridstörarne, att de skulle gå.
»Är det någon här?» röts det ännu en gång från en
vredgad stämma. »Svara då för fånen!»
Priorn gick med häftiga steg och armarne lyftade som
till besvärjelse mot de inträdande.
»Nå, se där ha vi själfve praeses», skrek nu
fridstöraren, som kommit priorn till mötes. »Jag är
konungens sekreterare och har viktiga meddelanden
till Kartusianerkonventet, meddelanden, som icke tåla
uppskof.»
Därpå gick han fram stora gången och stannade vid
altaret med hufvudet betäckt och fullt beväpnad.
Då reste sig alla munkarne och skreko med full stämma:
helgerån, under det de med hotande åtbörder nalkades
främlingen.
»Stilla i konungens namn!» dundrade sekreteraren och
drog sitt svärd.
Priorn kunde icke längre iakttaga tystnad, när han
hörde, att man vädjade till en domare, som han icke
erkände.
»Eder konung kommer oss icke vid, ty vår konung är
icke af denna världen och inom dessa murar härskar
endast den korsfäste.»
»Har härskat, priori Men härskar icke längre,
ty rikets ständer och råd hafva godkänt konungens
arfsanspråk på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
