Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskyddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tennkannor, då han, som var puckelryggig, icke
fick göra det. Så tittade han ut öfver Saltsjön och
Skeppsbron med de många fartygen, som buro tyska och
lübska flaggor, och han frågade sig själf, om icke
tysken hade stulit formarne till hans kanna. På
denna fråga svarade han obetingadt ja; men smärtan
öfver den lidna oförrätten mildrades betydligt, då han
tänkte på den skada, som tillfogades det vällofliga
kanngjutareämbetet.
Han hade snott strecket stadigt om högra handen och
lutade sig makligt med ryggen mot en sten. Kon tuggade
så enformigt, solen sken så varmt, stenen råkade vara
så mjuk af en öfverflödig mossväxt, och Bosse var så
trött efter föregående dagens hängning vid boddisken,
att han föll i en välgörande slummer. Och han drömde
så vackert om en ko, som låg i en bäddad säng och
åt rödklöfver mellan lakan, och därtill drack hon
renskt vin ur en tennkanna, som innehöll tjugufem
procent bly, och så kom det en orm och gick öfver
hufvudgärden, men när Bosse skulle ta fatt den,
slingrade han sig mellan fingrarne och försvann in i
lübska flaggan, och därmed var han borta, och det lät
som om man släppt en hel tvätt ifrån fjärde våningen,
hvilket åtföljdes af en förfärlig sveda i ryggen,
så att Bosse vaknade.
»Hvar är kon?» skrek gumman, som stod med kryckan i
högsta hugg.
»Hon ligger där», sade Bosse och halade på strecket,
men strecket var borta.
»Hvar ligger hon?» hväste den gamla.
Jo, nu visste Bosse, hvar hon låg. Jämmer och elände:
det var inte tre famnar till branten, och där låg
hon. Han kröp på händer och fötter fram till kanten
och skådade ner i bråddjupet.
»Är hon där?» hviskade gumman.
»Hon är där», svarade Bosse ledsen.
»Nåå?»
»Jag tror inte hon lefver! – Hon ser ut, som hon
skulle ha spruckit!»
Det var en stor sorg oppe i Södra bergen, lika stor
nästan som då far dog. Inte ville slaktarn heller
köpa kreaturet, som var så illa medfaret. Gumman
grät och slogs i två dagar. Därpå torkade hon sina
tårar och började salta kött, stoppa korf och hacka
lungmos. Och där åt man kött hvarenda dag och sorgen
var tung; aldrig hade man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
