Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N. P. Mathiasson: Det produktiva livets framtidsutsikter med nuvarande framställningskostnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET PRODUKTIVA LIVETS FRAMTIDSUTSIKTER
151
samma tempo. Under flera år har vår svenska krona hållit sig i
nivå med dollarn, och må vi hoppas, då den kommit dit, att vi
kunna behålla den där. Levnadsindexet har successivt fallit till 60
à 70 poäng över förkrigsnivån, men arbetslönerna hålla sig i 100—
160 % högre än 1913.
En talande bild för det missförhållande, som äger rum emellan
prisläge och arbetslöner hos ett par av de industrigrenar jag har
mig anförtrodda att leda, framstår ganska tydligt, då jag omtalar,
att medelpriset å B. S.-koppar under 1913 utgjorde £74.0.11, då
medelnoteringen för samma koppar under Jan./Sept. 1925 utgjort £65.17.1
eller 11,1 % lägre än 1913. Samtidigt som dessa förhållanden ha
ägt rum, betalades i arbetslön vid Reymersholms Kopparverk pr
man under 1913 i medeltal 56 öre pr timma och under Jan./Sept.
1925 116 öre pr timma, eller 107 % högre än 1913.
Det pris Reymersholms Superfosfatfabriker i år erhålla för sitt
superfosfat utöver 1913 års utgör 201/2 %, men arbetskostnaderna i
medeltal pr timma ligga nu 147 % högre än 1913.
Liknande siffror kunna uppvisas från andra industrigrenar jag
sysslar med, men det sagda torde vara nog.
Då jag nu så här öppet framlagt, i vilken utsträckning en del av
Reymersholmsbolagets varor lämna bidrag till belysande av
relationen mellan uppnåbara försäljningspriser och arbetslöner, måste
envar, som har förstånd, begripa, att det icke finnes ekonomisk
balans mellan de uppräknade varupriserna och de arbetslöner vi betala,
och då jag vet, att många industrier befinna sig i samma
belägenhet som mitt bolag, kan det försvaras, om många av våra
företagare tröttnat och förlorat tron på industriens möjlighet att kunna
för de närmaste åren föra en dräglig existens. Anledningen härtill
är uteslutande vår tråkiga arbetarefråga.
Ännu ha motgångarna ej förlamat min tro på ett återuppnående
av ekonomisk balans inom den svenska industrien. Jag till och med
tror, att detta kommer vare sig vi kollektivt göra något eller ej,
men alldeles säkert uppnå vi det tidigare, om vi alla dels vilja se
eländet som det är och dels vilja vara med om att försöka rätta
till vad som är galet. Då jag vädjar till alla att hjälpa till, åsyf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
