Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. von Eckermann: En exposé över svensk järnindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN EXPOSÉ ÖVER SVENSK JÄRNINDUSTRI
143
tresse, som man motser att den hemlighetens slöja, som ännu vid
framförandet i London vilade över de viktigare detaljerna, skall
lyftas och ett säkrare bedömande kunna göras över metodens
praktiska värde.
Den Wibergska processen, som ej direkt framställer stål, utan
först frambringar en järnsvamp ur styckemalm för att sedan
nedsmälta densamma i en vidstående elektrisk stålugn, är däremot en
metod som redan patentskyddats och som i sina huvuddrag så noga
utarbetats, att den kan underkastas en bättre grundad kritik. Den
har framför den Flodinska processen den stora fördelen att träavfall
synes för framställning av reduktionsgasen i en elektrisk generator
direkt kunna användas för produktionen, utan att man behöver
tillgripa omvägen att först av träavfallet framställa träkol. Alldeles
särskilt synes därför den senare tillverkningsmetoden lämpa sig för
en järnindustri vid Norrlandskusten.
Wibergs metod prövades först i laboratorieskala vid Ljusne verken,
och senare uppfördes vid Woxna Bruk i samarbete mellan
uppfinnaren och författaren en försöksanläggning i halvkommersiell skala,
med vilken uppnåddes utmärkta resultat. Särskilt visade sig den
fosforfattiga Kirunamalmen kunna med största lätthet direkt
överföras i järnsvamp, i vilken kolhalten kunde varieras, och som
utmärkt väl lämpade sig för vidare bearbetning till råskenor och
lan-cashirejärn i smälthärdarna i Ljusne.
På grund av den tillfälliga bristen på större utbyggda
vattenkraftbelopp, kom i rådande kristid icke någon större anläggning till
utförande i Ljusne, men genom Järnkontorets förmedling har sörjts
för att metoden likaväl utan dröjsmål blir praktiskt-ekonomiskt
utprovad.
Numera är nämligen vid Sandvikens Järnverk under uppförande
en större ugn, som beräknas definitivt komma att klarlägga
huruvida metodens vackra driftsresultat i Woxna, d. v. s. 1400
kilowatttimmar och 0.6—0.7 läster träkol eller motsvarande träavfall per
ton framställt järn vid användande av 65 %:ig järnmalm även hålla
streck i större driftsenheter. Så mycket kan man hittills dock med
visshet säga, att medan Flodins metod så vitt hittills är känt endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
