Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gust. Ekman: Framtidsutsikterna för Sveriges järnhantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
GTJST. EKMAN
härtill voro flera. Dels voro kostnaderna stora och de verkliga
förmågorna på området allt för få, dels voro bruken såväl ekonomiskt
som juridiskt bundna vid försäljningsagenter, som motsatte sig den
nya kursen, och slutligen utgjorde och utgör än i dag vår
råmaterialexport, särskilt tackjärnsexporten, ett visst hinder för vår
stålexport därigenom att den förser de utländska ståltillverkarna med
det material de behöva för att i kvalitet kunna konkurrera med de
svenska bruken.
Genom att slå in på den angivna vägen och följa pioniärernas
exempel hava emellertid ett flertal svenska stålverk så småningom
arbetat upp en stadig och lönande avsättning för sina produkter.
Det mödosamma och dyrbara förarbetet har satt dem i tillfälle att
betala de på grund av tidsförhållandena fördyrade
tillverkningskostnaderna och flera hava därjämte lyckats erhålla god avkastning på
det nedlagda kapitalet.
I förhållande till den kvantitativa världsproduktionen av järn
intager Sverige numera ett försvinnande litet rum och dess betydelse
härvidlag minskas för varje år, men tack vare våra goda malmer,
våra träkol och vår tillgång på elektrisk energi skall nog med
fortsatt omsorgsfull och framsynt ledning vår tillverkning av högklassigt
järn och stål ökas så länge som förhållandena över huvud taget
tilllåta svensk industri att existera.
Om framtidsutsikterna för våra kvalitetsstålverk sålunda kunna
anses goda, så ser det i stället så mycket mörkare ut för
handelsjärnverken.
Järnbruken ha alltid varit goda arbetsgivare, och de bruk, som
nu gå med förlust, komma säkerligen att i avvaktan på bättre
konjunkturer fortsätta med att hålla sin personal med arbete till dess
de förbrukat varje krona av det kapital de förmå anskaffa. Men
säkert är, att, om ej väsentliga lättnader i de nuvarande
förhållandena bliva dem beredda, kommer vid de flesta av våra handels
järnverk rörelsens snara nedläggande att bli den oundvikliga utgången.
Den frågan ligger då nära till hands, varför ej handels järnverken
övergå till att tillverka kvalitetsstål, som bär sig, i stället för att
envisas med att göra handels järn, som blott ger förlust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
