Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Grünstettens hjälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grünstettens hjälte
med ens detta stora, praktfulla huvud slungades
tillbaka för ett ryck i halssenorna och över de hårda,
stolta dragen sprutade en grumlig fors av blod och
hjärnsubstans, medan med en enda kort skakning
i axlarna den långa kroppen föll rakt fram över
gräset, som ett tungt, livlöst ting... Men i samma
ögonblick stormade undsättningen bakifrån fram
genom kratten och smattrade bredvid honom ett
helt, välbekant kompanis outtröttade gevär.
Det var sanningen. Men han hade aldrig haft
mod att tillstå den. Feg efteråt som då... Kanske
likväl om han fått litet tid på sig, hunnit andas ut
och reda isär sakerna för sig... Men från första
ögonblicket hade han känt sig kringvärvd av vågen
av entusiasm, hyllning och beundran, blev lyft av
den, ombrusad av den, lagerkransad av kamraters
hänförelse och bunden av blommor kring händerna.
Och han hade i alla fall hållit ut — det var dock
ett faktum... Han hade dock rätt till litet stolthet
över detta. Hyllningen berusade honom, han
tumlade ut däri glatt huvudyr över att för första gången
i sitt liv känna sig märkvärdig, betydelsefull. Han
kom sig inte för att från första stund slå sig ut
med ett uppriktigt, ett modigt ord. Och sedan var
det för sent. Det hade gått för långt. Det gick inte
att riva sig loss — för det vore att krossas, smulas
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
