Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. De rikaste i sta’n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag i länsarkivet tog reda på en historia om en
kofferdikapten J. C. Kruse, som begärde privilegium på att
fiska på kusterna af Labrador och New Foundland, enär han
hittat på ett nytt sätt att konservera fisken ombord på
fartyget, så kom jag att tänka på, om icke Björnberg äfven var
med på detta patent. Jag passar i alla fall nu på att erinra
om detsamma, emedan dylika experiment och uppfinningar i
våra dagar fått lif på många håll. Ingenting nytt under solen.
Sockerbruksaffärer voro moderna denna tid. Björnberg
kom också i förbigående in på denna fabrikation. Jag har
läst många annonser, att kommerserådet Björnberg säljer alla
möjliga tillverkningar från sitt sockerbruk, théer, stenkol,
klöfverfrö, färgträ o. s. v. Han hade nemligen köpt det »åtta
våningar höga» Sahlgrenska sockerbruket i Gamlestaden med
boningshus af sten och 57 tunnland jord — det var väl på
det sättet som hans son kom att bli herre på Waterloo —
men han behöll nog denna egendom endast några få år. Det
hade nu blifvit alldeles för stark konkurrens i denna
industrigren.[1] Om jag icke räknat miste, fans det på en gång, om
också endast en kort tid, fem sådana industrianläggningar
härstädes eller i omnejden, nemligen Gamlestadens, Santessons,
Magnus’ och Jacobsons, Lisebergs (Bauck, B. W. Berg, A.
Henriques m. fl. aktieegare) och Blaurocks, sedan Milows och
Willerdings.
Jag tror icke heller, att Björnberg prisade marknaden,
då han köpte och sedan sålde hälften i »Ostindiska huset».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
