Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= öd
Öch Signe lade armen kring Isauras lif,
kysste henne under tårar på kinden och
förde henne långsamt mot dörren.
Men plötsligen reste sig den bortvisade
ur sin förkrossade ställning. Det var en
glimt af den sköna och stolta Maria Stuart
inför sin egen förödmjukelse. Det var som
om den unga skådespelerskan i detta nu be-
gåfvats med gnistan af den heliga elden.
Öch gnistan sprang fram, som oftast hos
konstnären, ur den djupa, inre smärtan.
Nästan med majestätisk hållning svarade
den unga qvinnan, i det hon stod der inför
Signe hög och skön, manande till vördnad
och beundran:
"Jag vet min väg, och ingen ska behöfva
visa mig den. Jag vet hvad man vill, och
jag, stackars vankelmodiga, ska hädanefter
också ha min vilja. Helsa din mor, min
Signe, och säg, att skådespelerskan icke längre
ska” vid friherredotterns dörr bettla om rätt-
visa och mildhet."
"Ack, du är oskyldig, om också hela verl-
den säger annorlunda! Isaura, förlåt min
bror och min mor, om de döma efter ske-
net, de, som bedrogos så grymt af min enda
syster. Förlåt oss alla! Men oskuld läser
jag på din rena panna, du, min andra sys-
ter, du, min vän i lif och död!”
> "Och Signe kastade sig ännu en gång
med innerlig ömhet till Isauras bröst. Men
"Maria Stuart" kysste, utan ett ord till svar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
