Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1785 —
att öfvervara den heliga akten. Nyheten
om den undersköna konfirmanten hade loc-
kat mycket folk till templet, och slutligen
stannade ett herrgårdsekipage vid jerngrin-
darne. Generalen hoppade ur med en nä-
stan ungdomlig spänstighet, och hans ung-
domsvän och värd var på väg att följa ho-
nom. Då trädde Ripa, som igenkände den
man, som blifvit honom signalerad och hvil-
ken han dessutom råkat vid Limpans brygga,
fram till v. Gallen och lemnade honom ett
bref. Generalen bröt det med otålighet och
läste:
<Den Gud, som vakar öfver oskulden, har
låtit inneliggande för oss båda så vigtiga
bref segla fram just dit der det behöfdes,
för att varna och väcka fasa. Oskära inte
genom er närvaro det tempel, der jag i dag
aflägger mina högtidliga löften och der jag
skall bedja Gud förlåta er era svarta miss-
gerningar. Att under manteln af en faders
heliga känslor dölja så mycket svek, så myc-
ken låghet, är en handling så oren, så ovär-
dig, att jag bannlyser sjelfva dess minne
från de tankar, som i dag böra fylla min
själ. Må Gud förlåta er, så som jag gör
det, då jag tillika ber er om att bifalla min
enda önskan till er, den att aldrig mera
försöka återknyta vår sorgliga bekantskap.”
Generalen bleknade och rodnade om hvart-
annat. Vid anblicken af det förlorade, för-
rädiska brefvet tuggade hans skälfvande läp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
