Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— AK, —
den” och då stränderna i ordets fulla mening
hade hvarenda tumsbredd beklädd med fest-
ligt klädda — vi skulle kunna kalla det —
syskon och anhöriga. Ett enda nafbrutet
jubel fyllde lufcen, och man kände en-så
ljuf glädje att bröstet nästan blef betungadt.
Hvad hade man väl gjort för att bli Bå
varmt mottagen? Man kände ju ingen. och
likväl nickade och helsade alla som gamla
bekanta. Vi låna, för att åtminstone kunna
egna några rim, OM: inte. just någon högre
poetisk inspiration, åt denna oförgätliga
stund, några verser af vår vän Jo. Io., som
deltog i Köpenhamn färden och som tack-
samt omförmälde det vid festen å Hassel-
backen 1856 för de danska studenterna.
<Jag minns den dagen så klart som i går,
Jag minns den tro ast till döden,
Den födelsedazen för Scandie.s vår,
För Nordens förtnade ö’!ten;
Studehternas möre uti Köp3 hamn —
Två folk, hvilka föllo hvarardra i fann.
Hvart fartyg vid "Toliboden" mannade iå,
TOch vallarna vo 0 rabatter
Med leiv« de blommo , m-d damer uppå.
Hvad jab 1, bvad kl .ng och hvad smatter!
ÅKa onerna sloso in stolta songgo:g
dSom brummb as till Nordens förbrödrade sång.
ÅDet regnade blommor frå» skönhetesn hand
ÅV: kys-+te de flygande: baden,
TVi jöngo. vijloso, vi gräto ibland,
AFFÄLLINGARNE, af JOH. JOLIN. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
