Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 546 —
vunnit ett pris i Upsala af hundra riksda-
ler banko, stiftadt af en frikostig nations-
inspektor till lifvande af hågen för poesi
och vältalighet.
Dessa "Glödande kol" voro fräsande brän-
nare, kastade af den frihetsglödande yng-
lingen mot allt föråldradt och murket i
samhället, och Birger blef vid läsningen af
detta kamratens sommararbete så genom-
glad, att han i hänförelsen glömde allt groll
och tog alla sina stjernbröder i famn.
"Nå, sägen mig nu, mina trogna vänner!" —
utbrast Birger — "är det inte ädlare idrott
att, såsom vi förr gjort i skolan, öfva oss
i litterära lekar och bragder och att vinna
hederspris som Claes Ardelius, än att vaka
natten lång med giriga blickar på sin nä-
stas guld och med dåsiga fysionomier, af-
skyvärdare än Blarens? Om ni, nyktra och
morgonfriska som jag, hade kunnat skåda
er sjelfva, sömniga, rusiga, pionröda eller
grågula som ni voro, belysta af dagens rena
öga; ni skulle bestämdt ha kännt vämjelse
vid er sjelfva.”
"Men du har aldrig spelat kille, lilla Bir-
ger!" — invände Erik. — "Om du visste
hvad det är stimulerande, det är en sorts
själskamp också det, –- lumpen, må vara –-
men piggande för momangen, isynnerhet
då man förlorar. Det är som att brottas
och komma upder: man tvingas ju för he-
derns skull att förnya striden.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
