Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 278 —
hjerta gladare; och hon ville till slut nä-
stan gråta af glädje vid tanken på åter-
seendet. Hon hade ju inte sett sin först-
födde på öfver en månad, han som aldrig
förr en dag varit skijld från henne.
Men medan hennes hjerta så jublade i
kapp med lärkorna, som öfver strändernas
ängar slogo sina drillar, höjande och sän-
kande sig i den blåa vårluften, jublade ju
Birger med sina kamrater under Eklunds-
hofsskogens väldiga kronor och gaf luft åt
sin skuldiösa lefnadsfröjd i de lekar vi nyss
beskådat.
Så qvaldes eller gladdes det oroliga mo-
dershjertat samtidigt med den älskade so-
nens, fördt i ledband af den sympatiens elek-
triska tråd, som är och blir en gåta för
herrar materialister, egoister och prosaister.
Ändtligen var man framme i Upsala.
Ripa tog som förut kappsäcken och kor-
garna och så bar det af upp till gästgif-
varegården, för att söka logis öfver natten.
Den originella figuren med den glänsande
hatten på spetsen af sin stora börda, hade
redan börjat aflocka pojkaktiga studenter
en och annan skrattsalfva, så att Gerda
och Signe blyga och förskrämda drogo sig
närmare sin mor.
Snart nöjde man sig icke med att skratta;
projektiler af äpplebitar och apelsinskal rig-
tades mot hatten. Slutligen träffade en
slungare sitt mål, men snabbt som blixten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
