Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
000 Se
Wachtels utomordetliga grannlagenhet mot
henne sjelf.
"Pappa och mamma våga inte be fru
Sigurdsson sjelf följa med ungdomen, ty de
sätta sig ifru Sigurdssons ställe och respek-
tera ett nej."
Bruno hade hela vägen, medan han i
pappas eleganta ekipage sjelf for ikring
med bjudningarna, hundrade gånger repe-
terat sin lexa, och han läste också upp den
utan att stappla, men på ett sätt, som lät
fru Sigurdson med ett vemodigt leende klart
genomskåda djupet af föräldrarnes finkäns-
lighet.
Men hon ville visst inte följa med på
barnbal, hon gladde sig tvertom, liksom
den verkligt sörjande älskar sin egen smärta,
att en enda afton alldeles ensam få irra i
minnets dystra lunder, och att i läsningen
af den älskade bortgångnes bref till henne
få genom själarnes arm i arm pläga um-
gänge med lifvet efter döden.
Andtligen voro de tre små balgästerna fär-
digklädda och fina. Deras enda lyx var deras
utomordentligt fina linne, en qvarlefva af
Auroras brudutstyrsel. För öfrigt hade mam-
ma sjelf sytt sorgkläderna åt alla, till och
med åt Birger, och drägterna hade en ar-
tistiskt behaglig snitt, litet afvikande från
dagens mod, men röjande en sjelfständighet,
som gjorde ett angenämt intryck.
Tre i sanning vackra barn voro de också;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
