Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nej ni, jungfrur och madamer! Ripa
känner till er, Ripa tycker ännu han har
en, som kolar af, med handen i håret på -
honom. Hå bå ja, ja, salig menniskan, der
hon ligger, hon mente mig kanske väl, fast
jag var skapt för hennes pröfning! — Sa-
kelstyg, att jag skulle slamra så med hår-
duksfönstret, jag hade så bra pillrat af
kroken.”
Men Ripa fick inte länge lefva ostörd i
sitt idylliska lugn tätt bredvid sin välför-
sedda vedbod. Flera gånger om dagen mot-
tog han fruntimmersvisiter. Ån var det
Juhnkan, som inte sjelf kunde slå in en
spik i sin ”gardirob” och som bjöd på
kaffe för den vigtiga hjelpen, och än var
det gamla symamselln, som inte fick upp
sin dragkistlåda, mena deremot hade en bit
färsk korngrynskorf att bjuda på, för att
inte tala om den korpulenta lutfiskmada-
men, som sade sig ha vrickat sin ena fot och
aldrig ”var kropp" att få af den bepelsade
bottinen, men som deremot på en auktion
råkat på en kanna gammal rom, som rik-
tigt skulle smaka — ”rara Ripa”.
Ripa hade aldrig haft någon hög tanke
om sitt utseende, och när han stundom
vidgade ögonen, för att kunna se sin bild
i lilla förgylda spegeln ofvan byrån, blef
hans min dervid så allvarsam, att han såg
ut som en likbjudare; — men det fordra-
des sannerligen hela hans medfödda blyg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
