Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åar BT
bandit vi haft i huset, kära vänner," —
Gumman ryste, så att det hördes.
Ja, en riktig bandit! instämde amazo-
nerna, skakande eldgafflar, spadar och qvast-
käppar. Lille skomakarn hotade Ripa med
en syl i ena handen och en krokig knif i
den andra.
Men nu trädde fru Aurora till fönstret,
från hvilket Ripa nästan blifvit nedryckt,
och bad att få lemna några upplysningar.
Och hennes milda, klangfulla stämma ljöd
i natten som en fridsklocka för de bullrande.
Hon omtalade först huru hon länge miss-
tänkt Ripa för ett besynnerligt sätt att låta
hennes vedförråd förkofras, fast hon aldrig
lyckats förmå honom till bekännelse; hon
upplyste vidare huru Ripa efter notariens
död nästan velat truga sin hjelp på enkan,
men att denna varit för stolt och grann-
laga att mottaga gåfvor af en fattig arbe-
tare.
Jag har aldrig haft någon renstek, mina
kära vänner och grannar —– yttrade fru
Aurora. — Jag fruktar mycket för att in-
brottstjufven velat förära mig den läcker-
heten som vängåfva. Han var hos mig i
går natt i samma vackra afsigt, men blef
då störd, - nej, men se, jag har orätt ——
jag hade smörburken här nästan tom, och
har derför inte nänts röra vid den i dag;
— nu är han full, — ah, potatiskorgen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
