Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ns bl +
«Ack, jo! De äro syskon dessa två,
Se englavingarne dem skönt förråda.
På jorden följa de hvarandras spår,
Den ena skördar hvad den andra sår,
Den ena kysser bort den andras: tår,
Den ena kommer, då den andra går,
Och Gud — blott Gud ser vägen för dem båda.”
Gerda och Signe hade med något knot
krupit till sängs i den angränsande och för
husets fruntimmer gemensamma sängkam-
maren. De lågo i syskonbädd, de små, och
värmde hvarandra för att spara på veden.
Armodet har det goda med sig, att man
lånar värmen från hvarandras hjertan.
Fru Aurora och Birger sutto ännu uppe.
Birger hade mycket qvar på det pensum,
han frivilligt förelagt’ sig, och han besvär
rade. modrens uppmaningar att gå till hvila
med ett vänligt, men tankspridt: "Straxt,
lilla kära mamma."
Och nog voro de kära för hvarandra, de
två, hon det varande stödet för familjen,
han. det. blifvandes hon, som nu i tysthet
kämpade med outsägliga bekymmer, för att
lifnära dem alla och hålla sönen qvar i
skolan.; han, som. inom sig redan tyckte
sig ha blifvit man och med: en, törst, lik-
nande feberns, slukade det vetande, som
framdeles skulle skänka bröd åt honom och
åt de älskade omkring honom. Han; kal-
lade sig redan i sitt bjerta — familjefar,
ty han visste, att hans enda fädernearf var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
