Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 87
det täfventyr vi nyss berättat, med mångs
dubbelt starka band kände sitt hjerta fästadt
vid lilla fröken Rora, behöfva vi väl inte
försäkra. - Hon benämndes från den stun-
den helt enkelt hans "gudsengel" — med
hvilket ord han menade skyddsengel.
Att Ripa förkofrade sig i nykterhet och
deraf följande goda seder, hedrade så väl
hans eget hjerta som hans lilla skydds-
engels, hvilken med punkligheten hos ett
barn, som fått någonting att öfvervåka, alla
dagar sporde om hennes skyddsling druckit
något af det stygga bränvinet.
Baron P:s affärer blefvo alltmera intrass-
lade. Hanebo gick under klubban, tjenst-
folket skingrades, och lilla Roras far, som
förlorade sin hustru straxt efter sedan han
förlorat sitt välstånd, gaf efter några år
sin älsklings hand åt den fordne informa-
torn, numera notarien Sigurdsson. Döden
befriade den förr så stolte aristokraten från
sorgen att maktlös åse sin mågs närings-
bekymmer.
Ripa hade någon tid försvunnit i den
omstörtningens svallvåg, som begrafver en
familjs ramlande lycka; men snart dök "me-
kanikusken" upp igen, ridande på sin odöd-
liga "verldsupptäckt", sin trähäst, och lös-
ryckt genom liemannens ofta broderliga
hand från sin Xantippa.
Gumman hade grälat ibjäl sig en qväll,
då hon blef för länge upp- och kringburén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
