Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så kallade segrar. Vi förlorade 15 större och mindre
fartyg, 3 000 man och 40 officerare döda och fångna; dessutom
30 proviantfartyg, som måste uppbrännas. Ofveramiralen
grefve Ehrensvärd, som kommenderade, befaltes att slåss,
oaktadt fiendens flotta var öfver 100 fartyg, men den
svenska med kanonsluparne allenast 46. Ofveramiralens
föreställning, att fiendens styrka var öfverlägsen, och i följd deraf
segren osäker, kunde konungen ej förmås att erkänna, icke
heller blef honom tillätet, att låta de tagne priser retirera.
Ryssarne togo upp en svag fördämning i Svensksund och
föllo våra i ryggen, som derigenom till fullo ruinerades.
Häruppå följde reträtten från Högfors med mycken
manspillan å svenska sidan.
De arresterade finska chefer och officerare voro hela
detta året under sträng bevakning. Alla erkände både noten
och underskriften, men att åtaga sig något högmålsbrott,
dertill kunde de aldrig förmås.1 Men som hämnd var be-
1 Det anklagade armébefälets ställning var ytterst kinkig. Det
blef af dubbel anledning misstänkt och misskändt. Det förråddes
af sitt sändebud Jägerhorn, som, tillhörande finska
sjelfständighets-partiet, utförde dettas upproriska stämplingar i stället för att helt
enkelt fullgöra sitt uppdrag, fredsnotens framlemnande. (Finsk
tid-skr. 1879, s. 372—374 majhäftet). Härigenom förvandlades arméens
fredsbemedling till landsförräderi och blef något helt annat, än hvad
dess otalrika deltagare dermed åsyftat.
A andra sidan tycks armébefälet blifvit förrådt också af
konungen, som synes hafva gifvit det skäl förmoda, att han gillade och
befordrade dess fredsunderhandlingar (se sid. 38, 39 noten), men som
sedermera nekade sig hafva haft någon andel i företaget.
Att svenska krigsbefälet, med kunskap om ryska kejsarinnans
och svenska konungens ömsesidiga fredsönskningar, om härens
olyckliga belägenhet och om fosterlandets uttömda tillgångar och vådliga
ställning med flottan instängd af den ryska, i största välmening
in-ledt sin fredsbemedling, detta tyckes vida sannolikare, än att alla
dessa män och deras subaltern-officerare, stigande till ett antal af
mer än 200 personer, (Anjala-förbundet s. 97) skulie velat af feghet
eller förräderi stämpla mot sitt land.
Anjala-förbundets önskan, att riksdag måtte sammankallas och
Gustaf den tredjes magt inskränkas, var också under dåvarande
olycksförhållanden fullt förklarlig. Det har ofta varit militären, »som
först kommit att behjerta sakernas svära ställning och utkastat planer
till en förändring)’). Men förbundets bemödanden att under fiendens
ögon genom myteri och uppresning nå .sitt mål förefaller som en
nästan ofattlig förmätenhet och oförmåga att bedömma personer och
förhållanden. Gustaf III var ingen Gustaf IV Adolf, och allmänna
Fryxell, Bidrag titt JSv. hist. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
