Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sensationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke har något att göra med. Och det kommer en
sval god vind från havet. Tallarna stå och nicka
och prata med varandra. Allt är som rentvättat.
Men där längst ute mot Åland går åskan fram i
natten med mörkblått mörker, som det lyser ur
ibland!
Jag träffar skeppar Söderbom på vägen utanför
mitt wigwam och säger för att säga något: — Det
var en jäkla åska, som gick över här nyss. Sov
kapten, kanske, eller hörde kapten hur det brakade?
— Visst faen hörde jag åskan. Jag har långa
öron, ska jag säga Engström. Men det här var ju
ingen åska. Det var ju bara som om gud fader skulle
ha hostat och hållit hand för käften! Neej! Då skulle
Engström ha hört en åska för — ge mej si — ja —
tie år sen! Då skulle Engström ha varit med. Jag
var inne på telefon och telefonerade till redarn i
Stockholm, och just som jag stod och telefonerade,
så slog åskan ner i telefon, rakt i käften på mej. Nu
har jag ju bussiga doningar, som håller, men det var
en tand, som jag hade låtit plombera, och plomben
smälte förstås, och det var ett jävla åskslag. Dä
lukta fanimej svavel ur halsen på mej åtta dar
efteråt. Det var åska, Engström!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
