Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När vi talat någon timme om vår gemensamma
barndom var det tid att väcka Hugo Vallentin och
som dagen var anslagen till orientering, var Hugo
tacksam att få min vän till ciceron, ty han kände
London som sin ficka, sade han. Och jag välsignade
den frihet jag skulle få njuta av en månad utan att
behöva besvära Hugo, som mest tänkte ägna sig åt
journalistik och journalister.
Emellertid blev jag introducerad på Grand
National Liberal Club och i The Press Club, där vi
tillbragte många kvällar tillsammans med Daily
Cronicles stab. Särskilt kommer jag ihåg en mr
Williams, förebilden till Nilgaun i Kiplings The Light
that failed, en ärrig krigskorrespondent, som varit
med om Englands alla krig runt världen under de
sista trettio åren, och mr Morrison, före detta präst,
som nu förestod nöjesavdelningen i tidningen och
livligt förde oss omkring på varietéer och därmed
jämbördiga lokaler, en trevlig man, fast han
andades något för mycket visky.
Hugo Vallentin älskade poker och jag som avskyr
spel måste flera gånger riskera min reskassa med
gamla durkdrivna pressmän och spelare. Emellertid
räddades jag genom användandet av min
småländska förslagenhet, vilken vid dessa tillfällen var
utmärkt att ta till.
Med min vän R. dök jag ned i Londons
avgrunder eller reste ut på landet till småstäderna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
