Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
totade till något slags fabeldjur, som skulle
föreställa något i rävstil.
När festen började, tänkte jag bara på Liljefors
och hade helst velat smita från hela tillställningen,
men nästan med våld drog man mig fram till det
hörn av salen, där han stod och iakttog gästerna
som samlade sig. Det blev presentation och Liljefors
sade: — Jag brukar aldrig råda någon att bli
konstnär, men er vill jag råda att lämna det ni har för
händer här i Uppsala och bli målare.
Jag minns att jag ville sjunka genom golvet av
förvåning och glädje, och en vild längtan att flyga,
hoppa, slå kullerbytta eller vad som helst.
— Kom ut till mig på Kvarnbo så ofta ni vill,
så ska vi tala om saken.
Läsaren kan vara övertygad om att jag icke
dröjde länge med besöket och att jag upprepade det
under de två följande åren så ofta att till och med
grekiskan och latinet började mattas av i konturerna
och det vill inte säga litet, ty de voro min första
kärlek (på det området). Aldrig skall jag glömma
första gången Liljefors satte en pastellåda och en
bit papper i mina händer. Jag frågade: — Vad skall
jag måla?
— Måla just det du nu har framför ögonen!
Det var ett hörn av ateljén!
Jag började. Jag svettades och knogade och fann
med ens att saken var den svåraste av allt här i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
