- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
57

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 7. »Ändtligen har jag den ene!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 57 —

»Det är inte underligt, att jag inte får något svar på mitt
bref», resonnerade han vidare med sig själf, »och inte tjänar
det heller något till att jag har det liggande der längre. Det
är bäst jag hemtar det genast!»

Ek tog sin hatt, störtade utför trappan och ilade genom
gatorna till postkontoret, der han frågade efter ett bref under
chiffer »Två Millioner».

»Det finns intet», svarade tjänstemannen efter det han
genomsett poste-restantebrefven.

»Finns det inte?» utbrast Ek. »Det måste finnas!»

»Nej, det finns inte.»

»Kan ni säga mig, hvem som afhämtat det», frågade Ek
ifrigt, men posttjänstemannen kunde ej lämna någon
upplysning derom.

Ek gick hem med hufvudet fullt af tankar. Hvem kunde
väl hemtat brefvet? Var det en tillfällighet eller kunde
någon veta af hemligheten med chiffret?

Då han kommit hem sjönk han uttröttad ned på en stol.
Plötsligt tyckte han sig höra någon i rummet och reste sig
upp, nien lugnade sig genast, då han ej hörde något vidare.

»Den här satans oron gör mig nervös!» sade han för
sig själf. »Snart börjar jag väl se spöken midt på ljusa
dagen. Nej, jag måste härifrån och till Stockholm, om jag
också skall vandra som en tiggare dit.»

Nu hördes någon komma uppför trappan. Han öppnade
dörren och gick ut i förstugan för att se hvem det kunde
vara, men ryggade genast förfärad tillbaka. Det var poliser
och i spetsen för dem Merkel. Med ett skri af vrede vände
han sig om och ville skynda fram till ett bord, der han hade
sin revolver och knif liggande. Han skulle slå sig igenom.
Hellre död än fångenskap!

Men på rummets tröskel stod bakom honom Räfven med
en revolver riktad mot hans hufvud.

»Stanna! Inte ett steg till. Gif dig frivilligt, Karl Ek.
Nu undkommer du ej längre!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0731.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free