Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 1. Villebrådet uppspåras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5 —
och att hon kunde gå upp och lägga sig, då hennes hjälp
ej vidare behöfdes för aftonen.
Pigan suckade och steg upp till sin två trappor upp
belägna kammare, men hon gick ej in, utan satte sig på
öfversta trappsteget och väntade, tills det skulle blifva
fullkomligt tyst i huset. Då ämnade hon gå ned och lämna
flickan moderns bref.
En half timme förgick, men luften var ännu ej. riktigt
ren. En gång hade till och med den lilla bakdörren
öppnats, till hvilken Ek ensam hade nyckeln. Någon hade
tydligen gått ned i trädgården. En liten stund efteråt hördes
steg och en man gick uppför första trappan och in i de rum,
der den unga frun bodde. Strax derpå hördes ordväxling.
Tydligen stred sällskapsdamen med den som nyss gick in
der i rummet. Det var dock omöjligt att urskilja hvarom
saken rörde sig eller hvem mannen var. En gång trodde
pigan sig visserligen igenkänna herr von Stolzens röst, men
hon förkastade genast den tanken, ty hur skulle han,
dödssjuk som han var, kunnat gå uppför trappan.
Efter en kort stund hörde hon huru någon kastades
omkull, och nu började hon på allvar fundera öfver hvad som
skedde der nere. Hon stod just i begrepp att gå ned för
trappan, då Lotta kom ut ur rummet. Genast smög sig
pigan ned halfvägs i trappan och gaf sällskapsdamen ett
hemlighetsfullt tecken.
»Hur är det fatt?» hviskade denna.
»Ett bref till er!» ljöd pigans svar, i det lion lämnade
fram papperet, hon fått af den obekanta på vägen.
Lotta tyckte det från pigan och läste:
»Räfven är här. Vi hafva följt rätt spår och
veta nu, hvar villebrådet finnes. Men den här
gången skall det ej undgå oss genom vår dumhet.
Om det är er möjligt så smyg er i natt ut till den
lilla skogsdungen bakom er trädgård; jag skall
vänta på eder der. När jag kommer dit, skall jag
gifva mig tillkänna med ett uggleskri.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
