Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 14. Nattens gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 202 -
att ni såsom hans bröstarfvinge ärfver honom. Att jag blir
utan fäster jag mig ej vid, det enda som sårade mig var att
han dog missnöjd med mig, som alltid älskat honom som
en far och som ständigt utfört hans minsta önskningar. Men
det går väl öfver!»
»Så der får ni inte tala! Äfven jag är arflös!»
»Arflös?» .. . stammade han förvånad. »Det är en
omöjlighet! Hvem skall då hafva arfvet om inte ni?»
»Välgörenhetsinrättningar!»
»Omöjligt! Skrifver han ingen orsak till detta sitt beslut?»
»Nej, men han talar om ett enda sätt för mig att få
detsamma. L,äs själf, herr von Stolzen. Jag kan ej säga det!»
Dermed räckte lion honom brefvet
Under det Wally gick fram till fönstret för att öppna
gardinen något, följde Ströms blickar henne. Hvad behöfde
han väl läsa ett bref, som han själf skrifvit.
Wally stannade en stund vid fönstret, derpå smög hon
sig tillbaka till stolen. Ström hade lagt brefvet från sig och
fäst sina blickar på henne.
»Har ni — läst?» stammade hon.
»Ja», svarade han, »och nu förstår jag allt!»
»Ja> Jag är arflös — jag och mitt lilla barn!»
»Om ni ej uppfjdler den der bestämmelsen, ja. Om jag
blott visste en utväg, huru gärna skulle jag inte vilja hjälpa
er. Men testamentet kan ej ändras. Och ej heller kan jag,
dödssjuk som jag är, gifva er någon ersättning för att jag
ryckt er från hem och härd! Det är ju himmelsskriande!
Jag har ju endast några få dagar att lefva, och är jag död,
då är ju arfvet fullkomligt förloradt för er. Men jag vill
gärna göra eder den sista tjänsten, jag kan i lifvet, om ni
vill sammanlänka eder med en döende och för andra gången
blifva enka. Då först kan jag dö lugn, ty då vet jag eder
vara lycklig!»
Den unga kvinnan hade sprungit upp från stolen.
»Skulle jag — skulle jag — nej, det är omöjligt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
