Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 9. På lur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 125 —
rf
Då Merkel just nu sköt in kärran på den första
upp-lysta gatan, måste de båda bofvarne gifva sin sak förlorad
och försvunno i mörkret.
»Direkt till polisstationen!» ljöd Räfvens kommando till
Merkel, som stannat för att pusta ut.
* *
Kommissarien hade ej lämnat stationen denna natt.
Han inväntade Räfven, för att få höra till hvilket resultat
hon kommit.
»Nå», frågade han så fort hon anlände, »funno ni
något?»
»Jag tror det åtminstone.»
»Är det Storm?»
»Nej, tyvärr, men ett fat, som jag skulle vilja öppna här.»
»Ett fat?» upprepade kommissarien förvånad.
I korta drag förklarade Räfven hvad som timat, och
sedan kommissarien ytterst intresserad åhört detta, skyndade
bägge ned till den vid fatet på gården väntande Merkel.
Då bottnen i fatet öppnats, slog
en ytterst vidrig lukt
emot dem.
»Det är ett lik!» utbrusto polismännen på en gång.
Merkel böjde sig fram.
»Kroppen har redan för längesedan öfvergått till
förruttnelse, det är nästan endast benstommen kvar. Det kan
ej vara Storm», sade han.
»Men hvem kan det vara då?» frågade kommissarien.
»Det är den för tre år sedan försvunne Anton Paulsen»,
svarade Räfven lugnt.
»Så, alltså ett offer för Martins pänningbegär?»
»Martins eller hans fars, det kan jag svära på.»
»Jag låter genast häkta dem!» utbrast kommissarien i
myndig ton.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
